Jag är en glad, öppen och nyfiken typ som helst av allt skrattar. En trygg uppväxt i Grankulla och på släktens sommarstuga i Pellinge, med hänsynsfulla föräldrar och en stor bullrig släkt gav mig en solid bas att stå på – självförtroende, livsglädje och en stark tro på det goda hos människor. Livet har ju sedan dess serverat några bevis på sin nyckfullhet, men än så länge vägrar jag erkänna fel. Skolan gick bra, mycket tack vare nyfikenheten och njutningen av att lära mig nya saker. Utbytesåret på den tyska landsbygden gav mig en unik insikt i hur det kalla kriget behandlat människor på båda sidor järnidån, och det är lätt att inse hur mitt intresse för Europa vaknade just där, på de eichsfeldska höjderna.

Under de första tio minuterna av Tomas Ries första föreläsning i säkerhetspolitikens grunder hade jag beslutat att detta var vad jag ville syssla med. Sagt och gjort – under studietiden praktiserade jag först vid försvarshögskolans strategiska institution, och året därpå på finska beskickningen till Nato i Bryssel. På sidan om grundade jag och några andra eldsjälar ungdomsverksamheten för finska Atlantsällskapet. Avhandlingen pro-gradu skrev jag vid Åbo Akademis statsvetenskapliga institution om Natos framtid, och någon gång skall jag bli licentiat på samma tema. Nu arbetar jag vid försvarsministeriet med Europas gemensamma säkerhets- och försvarspolitik, efter att i fyra år jobbat med samhällets krisberedskap vid försörjningsberedskapscentralen.

Jag är av naturen socialliberal. Fria individer som arbetar för sin egen välfärd på en fri marknad, med ett begränsat men klart ansvar för dem som har det sämst – så ser min förenklade värld ut. Jag är också en pro-integrationist – jag tror att fria marknader fungerar bättre om de integreras. I Europas fall tror att detta oundvikligen åtföljs av en viss politisk integration. Integration måste dock hanteras, och häri ligger Europaparlamentets vikt – att på demokratisk grund balansera det nationella och det gemensamma.

Jag är nu kandidat i nationella val för andra gången. Första gången var riksdagsvalet 2003 i Egentliga Finlands valkrets. Europaparlamentsvalet är dock Axels val – i dessa val och i Europaparlamentets dagliga arbete behandlas de ärenden jag faktiskt vet någonting om: internationell politik, integration och samvaro med människor av alla de slag.


SÅDAN ÄR AXEL:
Älskar barn – särskilt mina egna!
Musik, konst och mat – de goda sakerna i livet
Perfektionist av födseln – inte alltid en fördel...
Skärgården – det vackraste stället på jorden!
Fiske och jakt – tystnad och lugn
En kväll med god mat och goda vänner – det bästa jag vet!
Historia – vi kan och bör lära oss av tidigare misstag